Jaha, så börjar det än tydligare märkas att vi är på väg in i ett valår. Ja? Ska jag låta som om det vore något negativt. Verkligen inte. Jag är mer ”taggad” än jag till och med trodde att jag skulle vara. Jag gillar att få vässa till mig, reflektera över vad vi gjort, gör och vill /tänker göra framöver. Att tillsammans med övriga medlemmar i partiet utveckla vår politik än mer. Att diskutera med invånare, väljare. Vi utvecklar vår politik i dessa möten. Det sker alltid – alla år. Men mer aktivt, intensivt ett valår. På gator, torg, och via sociala medier.
Men alla mynt har två sidor. Och det som gjort mig beklämd idag är denna våg av falska nyheter som återigen rullar fram. Visst vet jag att de fortfarande finns- och att krafter bakom dessa inte direkt går under syftet ”demokrati och mänskliga rättigheter”. Men vad är det som gör att så många av någon underlig anledning fortsätter att gå på detta. Väljer att gå på detta, och dessutom dela vidare?
Vad har dessa inlägg för någon gemensam nämnare? Jo – först och främst så är det alltid med ett ställningstagande för någon/några som har det svårt i livet. Fint. Så långt är jag alltid med. Sådant är vad jag brinner för. Själva anledningen till att jag valt engagera mig i demokratiska rummet.
Men så läser jag vidare. Och min energi gör en djupdykning. Här ser man det. Här kommer det en (mer eller mindre dåligt maskerad) – dos av hat, bitterhet eller ilska. Gärna hån gentemot statsmakterna – det är ett ”vi och dem”, och så självklart det tydliga – grupper mot varandra. Inte alltid av den som först skrev inlägget. Men tillräckligt underförstått, med något svavelosande uttryck om vad som ”hänt med vårt land”. Vips – snabbt kommer kommentarer av grupp mot grupp i tråden.
Missförstå mig inte nu. Du har all rätt i världen att ha åsikter om hur gästvänliga och inkluderande eller gränssättande vi ska vara i vårt land, hur öppen du vill vara och tycker att andra ska vara för nya medmänniskor, förändringar, vad är utveckling, vad är försämring, att ha åsikter och synpunkter på ekonomiska kalkyler. Bra om du delar dina egna tankar om hur vi löser framtidens välfärd i ett land där befokningsstrukturen innebär stora utmaningar. Jag har massor av åsikter. Kanske skulle många förvåna dig om vi talade i en fruktbar respektfull dialog. Självklart ska du ha dina. Jag önskar vi kan mötas i denna diskussion. Utifrån både fakta, känslor, frågor, rädslor – men framförallt med idéer och en vilja att skapa lösningar, samsyn. Lärande. Då och först då – kan vi skapa det samhälle vi önskar. Och förtjänar.
Problemet är bara, att i dessa ”falska nyheter”– flöden – där tappar vi varandra. Exemplet jag såg i dag gällde en bild på en äldre person, med olika skor på fötterna, som fick spegla fattigpensionärslivet. Det gör mig upprörd, ledsen och rosenrasande att personer som jobbat ett helt liv (eller gjort sitt jobb med att kämpa med egen sjukdom etc) inte ska kunna uppleva att de kan leva ett värdigt och aktivt pensionärsliv. Vi behöver verkligen uppgradera värdet av våra pensionärer (som finns i alla åldrar). Att behöva gå till socialkontoret för att få vettiga kläder på kroppen och inte ha råd med mat, gör mig ledsen. Vem det än gäller.
Men vänta nu!
Vi har en socialtjänstlag i vårt land som ger kommunerna skyldighet att se till att ingen – ingen – lever under en skälig levnadsstandard. Under existensminimum. Och den nivån kan vi diskutera. Och vi kan diskutera hur denna mänskliga rättighet ska tillförsäkras oss på det mest värdiga sättet. Hur den efterlevs. Hur den tolkas i enskilda fall. Men den gäller lika för alla och ingen biståndsbedömare har rätt att göra olika här beroende på ursprung, sexuell läggning, religion eller annat. Bedömning och beslut utgår från lagstiftning, dina behov och förutsättningar. Och ambitionerna har inte sänkts. Snarare tvärtom. Det har alltid varit en källa till diskussion kring hur människor i svåra livssituationer i ett solidariskt samhälle bör tas om hand. Ska de tas om hand, ställas krav på, maktfördelning etc.
En diskussion jag ofta för i detta är om vi behöver så omfattande myndighetsutövning eller om vi kan förändra systemet till ett modernare arbetssätt. Fungerande arbetsförutsättningar för våra medarbetare i välfärdens tjänst är verkligen nödvändigt och vore att effektivisera våra gemensamma resurser.
Rättssäkerhet. Hur ska pensionssystemen se ut? Avgiftsnivåer? Det handlar om våra gemensamma skattemedel, som skall användas utifrån allas lika värde. Allas. Oavsett ursprung eller tidigare livsval. Rättigheter – och skyldigheter är lika för alla medborgare, även personer med uppehållstillstånd. Har du enbart asyl eller av annan anledning vistas i vårt land, har du inte rätt till lika mycket – men vi har fortfarande skyldighet att se till de som ”vistas” i våra kommuner. Här borde vi diskutera hur olika åtgärder ger avsedda resultat. Hur syftet och metoderna hänger ihop.
Men nej, istället ska det spelas in falska nyheter – ibland med hjälp av ”experter” och vi drar snabba slutsatser. Vi vet alla att det finns en komplex mängd olika orsaker till utanförskap. Varför kom inte inlägget att handla om pensionärers förutsättningar och vad som behöver göras utifrån deras situation? Varför drar vi så snabba slutsatser? Hade mannen i inlägget en ekonomi under existensminimum, och hade då ingen hjälpt honom att söka bistånd? Ville han inte? Ngn slags stolthet som hindrade honom? Eller blev han felaktigt hanterad? Fått hjälp att få sin sak prövad? Eller hade han andra orsaker till att inte ha lika skor på fötterna och risiga kläder när han skulle till soptunnan? Var han rädd om finkläderna, brydde sig inte, förvirrad när han klädde på sig? Spelat bort sina pengar? Svårigheter att hantera ekonomi? Skänkt bort sina pengar? Hade han den risiga bilen (som ju tydligen var körbar) för att han älskade sin gamla bil och inte ville skiljas från den. Förutsättningar i sin bakgrund? Vad lär vi oss av det? Hur ska vi utveckla socialtjänst för att ge ett värdigare, bättre stöd och service till behövande invånare? Och hur utveckla hela samhällssystemet för att undvika att människor hamnar i utanförskap?
Det brukar inte heller vara stor idé att gå in och läsa eller delta i kommentarerna i dessa inlägg. De svavelosande kommentarerna har en tendens att bli ännu mer osande vid upplysande inlägg. Det blir som en pingis match – men med vassa, taggiga pingisbollar. ”Komma här och säga emot! Det vet väl alla att det är invandrarnas fel. Och om inte de kommer hit, då är det bö…. ”.
Kanske är det så att detta behov av att ha något – några att skylla på- och projicera rädsla och bitterhet på är ett sätt att hantera sina egna rädslor för det okända och hur samhällssystemen hanterar det, rädslan för hur man ska kunna lösa sin egen eller någon närståendes situation, sorg och förtvivlan över att blivit fel hanterad själv, oro för att vi inte tar hand om varandra på rätt sätt. Oron för hur resurserna hanteras och ska räcka. Helt naturligt. Helt förståeligt. Och viktigt att ta tag i.
Men vi behöver ”sanna nyheter” att sprida vidare, till dialog, lärande, utbyte av synsätt och tankar som kan ge frukt. Som kan ge lösningar. Ett tryggt och värdigt samhälle där du och jag – vi tillsammans reflekterar och använder vår klokhet. Som låter våra beslutsfattare pröva det – av oss andra – erhållna förtroendet för att uttolka detta och skapa förutsättningar för oss att tillsammans – utgöra ett värdigt samhälle i utveckling. Det ger förutsättningar. Det är demokrati.
Därför är falska nyheter ett hot mot demokratin. Därför är falska nyheter, att skriva dem, dela dem och hålla dem vid liv under – din och min – värdighet.
Men vänta nu.. jag läste vidare i inlägget. Och faktiskt.
Jag såg till min glädje flera som lugnt återkopplade i kommentarer om invandrares påstådda skyhöga dagsinkomster, och uppmanade till källkritik.
Det ger mig ett visst hopp. Det hejdade den destruktiva vågen en liten aning. Så såg det ut just då, just där. I den stunden jag tittade in i inlägget. Visst, snart är det kanske igång igen, men.
Kan vi våga hoppas att medvetenheten har ökat något kring detta?
Minns att en fjärils vingslag – kan orsaka en hel orkan!
Marianne Utterdahl
Så låt oss starta en framåtsyftande, ärlig orkan tillsammans. Låt oss sluta hålla liv i falska nyheter och istället sprida sanna nyheter. Stimulera dialog och analys om vad som ligger bakom oro, rädsla och synpunkter. Låt oss börja prata tillsammans om verkliga sakfrågor. Lösningsinriktat, som kan vidareutveckla vår välfärd i rätt riktning.
Där vi alla, du och jag – oavsett vår bakgrund – är medvetna om – att det är vi tillsammans som skapar vår välfärd!